yustyoking

 

Singeln heter “Fake News.” Bandet heter realPfft. Alltså, falska nyheter av äkta nollor.

( Obs! Denna beskrivning på bandet ska inte tas på grövsta allvar. Den har diktats ihop mest som underhållning!  :-]  )

Jag heter Kevin Feingold, pensionerad yrkesmilitär och bandets PR snubbe härborta i Maryland, USA. Hur kom det sig?

Av alla polare som jag skaffade mig under mitt år som utbytesstudent i Sverige, har endast en enda riktigt bestått. Mutte Fjutt. Det är hans artistnamn, visst, vad annars? Som tonåring, med mitt revolutionära utseende— pipskägget, det långa håret, den brinnande blicken— fick jag apa mig i en studentfilm. Mutte var ljudteknikern.

Vi blev polare för livet. Vi deppar lika mycket. Vi överfokuserar på olika projekt, där varken mat, sömn eller telefon får störa. Mest är det uthålligheten: Vi håller vad vi lovar. Har vi lovat något, så presterar vi detta. Har vi en gång sagt, så levererar vi godset. Den äkta varan, i toppskick. Varje gång. I en värld av blajare som lovar så mycket och presterar mycket mindre, är det inte att undra på att han och jag har blivit fasta vänner.

 

******************* Inte  ABBA *******************

 

Som kranskötare vid sin dator, skapar Mutte musik med elektroniska music loops. Instrumentala verk av diverse slag, typ disco, samba, ballader och julvisor. Sen kom den dagen då han skapade musik till en rap låt. Härlig musik ett steg över Muppets. Det låter som en enträgen combo som står på scen i en nattklubb i Örebro. De spelar ihärdigt och outtröttligt. Sångaren, däremot…

Som medmusiker valde Mutte att arbeta ihop med den smått jobbiga punksångaren från 1980-talet, Clive Flatenbad. Han som kämpar emot det mesta. Tänk Billy Idol om han hade varit svensk, typ exempel. Stockholmaren Clive med den brittiska morsan. Den pajsaren. Som då satte sig ned och skrev en engelskspråkig text till Mutte:s musik. En rap funderare över pajasen i Vita huset.

– Falska nyheter kallar du detta, / Herr president. / Varför är du / Ett nervöst vrak? rappar Clive.

Två minuter 20 sekunders bitande satir. En serie pinsamma frågor som även Vita husets pressekreterare Sarah Huckabee Sanders skulle uppleva som svårsmält. Hellre du än jag, Sarah!

Låten:

https://www.youtube.com/watch?v=0NEJZNdT54w

 

Vem kan sätta stopp för Clive? Förmodligen ingen. Medan jag kämpar för att få ihop en gnista intresse i bandet härborta i Staterna, tog Clive sig till någon avlägsen bondgård antingen på Gotland eller Öland och skapade en wideo som inte ens kan jämföras till fördel med musikskapelser hos en fritis!

Satans perkele!

Videon:

https://www.youtube.com/watch?v=2StFLWAiit0

 

****************** Betala via PayPal! ******************

 

Som låt har “Fake News” möjligheter. Eftersom det är jag som befinner mig i det stora landet i väst, ordnade jag så att… det är någon annan som får sköta affärerna! The business end. Jag är ingen affärsman. Däremot har jag en kompis från armén som kallas för KK. Grannskapets allt-i-allo, vet han hur man bedriver affärsverksamhet. Bokföring. Avtal. Sånt skit. Han bor i Rockville, Maryland. Rockville! Blotta namnet får mig att rysa till och drömma om storvinster.

KK googlade hur man ger ut sin musik själv. Så hittade han TuneCore, ett fristående digitalt musikutgivningsnätverk grundat år 2005. De finns i Brooklyn, New York. För knappt tio dollar gav vi ut “Fake News” som mp3-fil hos iTunes, Amazon, Spotify m. fl. Läckert, minst sagt. Eftersom TuneCore skickar utbetalningar endast till amerikanska bankkonto, öppnade KK även ett enskilt konto åt bandet där vi kan samla våra miljoner när “Fake News” slår över hela världen, vi blir kändisar och vi kammar hem en förmögenhet. Eller två.

Mer begär vi inte.

Över 30 år sedan, slutade Clive bråka tillräckligt länge för att anmäla sig till STIM. Det har resulterat i det att låten “Fake News” nu är anmäld hos musikförlaget Panthersongs.

Det blev mitt ansvar att hitta ett namn för bandet. Något som skulle funka over here. Kommersiellt, men lockande. Beatles var redan förbrukat. Stones likaså. Kinks… finns redan! Eftersom Fjutt blir på engelska ordet “pfft”— som betyder “ingenting”— döpte jag bandet till “Pfft.” Emellertid googlade Mutte det namnet och kom på en asiatisk kille som redan kallar sig för PFFT. Inte nog med att han snappade upp namnet innan vi hann dit, pojken även är en jävel på att kompa och ge ut låtar. Han e döbra, alltså. Det går inte ens att konkurrera med honom. Så bra är han.

Affärsmannen KK hittade ett likartat problem när han försökte registrera domännamnet pfft.com. Detta domännamn är till salu för $12,000. Äsch! Eftersom Donald Trump använder på Twitter signaturen @realDonaldTrump, bestämde KK sig att anmäla domännamnen realpfft.com och realpfft.org. De fick vi!

Hos Twitter, stötte jag på samma krångel, massor med folk som använder variationer på “pfft” i sina logins. Jag ansökte i stället om @realPfft. Och höll andan. Otroligt! Vi fick den med.

Gudarna står på vår sida.

Varpå sa Mutte i telefon, – Varför kallar vi oss inte för realPfft?

Varför inte??? Herregud!

Så döptes bandet till realPfft.

Jag fick skriva om mina press releases.

 

********************* En israelisk omslagsbild??? ******************

 

Israel. Under 60-talet läste folk Leon Uris:s bok Exodus och stödde Israel. Sen kom 70-talet och Aftonbladet:s exposé om israeliskt förtryck gentemot Palestinierna. Utrikesministern Sten Andersson sa sig vara Israelvän och bjöd gång på gång Yassir Arafat till Sverige för att förtala Israel. Inte roligt. Under 80-talet blev det liksom kul grej att semestra på stranden i Tel Aviv eller på badorten Netanya uppför kusten. Det var så jag knöt kontakten med en israelisk konstnärsgubbe som heter Kuny. Han bor i Netanya.

År 2016, inför presidentsvalet, skrev jag en roman som heter Grump:s Amerika. Den lägger ut argument varför det inte vore så bra idé att välja Donald J. Trump till president. Som vanligt saknades det någonting i min skrivstil och / eller uppläggning. Mina böcker attraherar inte läsarna. – Annars e de bra! brukar jag säga. Det roligaste med Grump:s Amerika var själva omslagsbilden, en politisk karikatyr ritad av Kuny, där Trump — iklädd boxningshandskar — står intill sin lilla mur mot Mexico och viftar argsint.

Jag självpublicerade Grump:s Amerika (på engelska förstås) som ebok hos Amazon tills den dagen landet valde Donald J. Trump som president. Fort som fan, tog jag bort boken ur Amazon:s sortiment. Jag tror att jag hade sålt uppåt en kopia.

Så när det blev dags att ordna omslagsbilden till “Fake News,” visste jag mycket väl till vem jag skulle vända mig. Kuny är nu liksom 90-år gammal. Han klippte ut bokstäver som till ett lösensbrev, F-a-k-e-N-e-w-s, och klistrade dem på papper. Sen klistrade han dit sin ritning på Trump. Och till sist ritade han en stor, pissgul kista med orden “by realPfft” på sin sida. Omslagsbilden är ful, dum, knasig och absolut rätt för den här låten.

Grattis, Kuny!

 

********************* Pressens dag *****************

 

Jag har skickat ut publicitetspaket till tidningarna och skvallerskribenter härborta. Jag kvittrar och storvrålar via Twitter, såkallade blasts. Jag skickar hälsningar till TV-kändisar, komiker och ledarskribenter. Jag mejlar. Jag försöker fånga deras intresse.

Vad jag inte vet är hur man väcker intresse hos radion.

Eller får storspridning via, till exemple, Facebook.

Hur slår man hejvilt på nätet? Vad gör man för att go viral?

Hjälp oss etablera realPfft! Få puss o kram! Även min morsa kommer att tacka!

 

Mutte har nu skapat “Mutte’s illegal mix,” en swingversion på “Fake News” som inkluderar saxofon och bongos. Utgivningsdatumet: den 6 april. Tre minuter och nio sekunder, den innehåller ytterligare fyra verser, typ

Som Xi i Kina, / Livstidspresident. / Pröva i Amerika? / Det låter bara kass!

 

Hälsa dem därhemma!

Kevin